Mission accomplished

Reklam
Mina Sidor
  • Solar Impulse 2 är det första flygplan som flög jorden runt, både dag och natt, och korsdae två oceaner på bara solenergi.

    Solenergi lagras via 17 000 solceller placerade på vingar, planets kropp och stabilisatorn.

  • Mission accomplished
    31.07.2016 14:23

    I början var det få som trodde på projektet. Ett plan stort som en Boeing 747 och lätt som en personbil, extremt känsligt till turbulens och svårt att styra, flygande enbart på solenergi. Men de två män bakom projektet, Bertrand Piccard och André Borschberg, envisades om att det var högst möjligt att flyga runt globen utan att använda en enda liter bränsle. 26 juli 2016 bevisade de att alla skeptiker hade fel och satte nya gränser för hållbar teknologi. Efter 40 000 km, 500 timmar i luften och 10 etapper landade deras flygplan Solar Impulse 2 i Abu Dhabi, staden där den första jordenruntresa på solkraft började i mars 2015.

    Redan Solar Impulse prototyp flygplan satte några världsrekord, bl.a. som det första solflygplanet att flyga nattetid, mellan två kontinenter och över USA. Att förberedda en jordenruntresa krävde innovativa tekniska lösningar som skulle svara på de utmaningar som väntade. Och de var många. Planet måste vara så lätt som möjligt, tillräckligt robust för att kunna flyga över minst 35 000 km och kunna använda solenergi på ett effektivt sätt. För att inte nämna de mänskliga utmaningarna i att sitta ensam i en liten cockpit under ett par dagar, dag och natt.

    Energi förbrukning ökar med flygplanets vikt, Solar Impulse måste därför vara så lätt som möjligt, helst ännu lättare. Det uppnåtts tack vare material som planet byggdes av: två lager av kolfiber med skum emellan för planets kropp, polykarbonatskivor för rutor och ultratunn polymerfilm som skydd. En fjärdedel av flygplanets vikt består av batterier. De används för att lagra solenergi under dagen som kan användas när solen går ner. Solens strålning fångas av över 17 000 solceller placerade på planets vingar, flygkroppen och den horisontella stabilisatorn. Piloten startar motorer när planet ska upp på morgonen för att nå maximum höjd av c:a 9 km. Det tar c:a 10 timmar. Energiförbrukningen balanseras av solens energi. När planet når sin max höjd, stängs motorer av och planet glider i några timmar tills den går ner till 1500 m höjd. Till dess hinner det bli mörkt. Motorer startas igen men den här gången använder de den lagrade energin. Till nästa solnedgång ska energinivån i batterierna gå ner till omkring 10 %. De tekniska lösningarna som användes för solflygplanet kan återanvändas bl.a. i andra motorer, i konstruktion av bilar, hiss, etc. för att minska bränsle förbrukning och effektivisera maskiners prestanda.

    För att klara den långa och ensamma resan har den delats i olika etapper som gjorde det möjligt att gå igenom planet och utrustningen och för piloterna att byta av varandra då det bara finns plats för en. Piloter i all ära men de skulle inte klara utmaningen utan ett team av specialister som förberedde och övervakade resan, stationerade i Monaco Mission Control Center under prins Alberts beskydd. De 60 personerna bestod av tekniker, matematiker, ingenjörer, meteorologer och flygledare och var i 24/7 kontakt med piloten. De hade många faktorer att ta hänsyn till, bl.a. väder, topografi, flygtrafik och flygplanets prestanda. Sen återstår att planera rutten och föra diskussioner med de länder planet ska korsa eller landa i.

    Med alla förberedelser gjorda kunde Solar Impulse 2 börja sin storslagna resa. Den började i Förenade Arabemiraten som är känd för soligt väder året om. Tiden för resans början var ingen tillfällighet heller. Mars är fortfarande tillräckligt tidigt på året för att undvika den indiska monsunen med hårda vindar och kraftigt regnfall. Och det är österut, över Indien som piloterna tänkte flyga. Mot slutet av april 2015 nådde Solar Impulse 2 Japan och piloterna började förberedda sig för att korsa Stilla havet. Det var André Borschberg som tagit den uppgiften. Han tillbringade nästan 118 timmar (5 dagar) i cockpit och den 3:e juli landade planet i Honolulu, Hawaii med ett nytt rekord för längsta dag-och-natt flygning och den första korsningen över oceanen med ett solflygplan. Det var den mest riskfyllda etappen av resan och batterierna fick irreparabla skador från överhettning. Nästa etapp fick vänta till april 2016. I slutet av juni satte sig Bertrand Piccard i cockpiten för att ta Solar Impulse över Atlanten i en 3 dagar och 3 nätter lång flygning. Det var också han som flög den sista biten, från Cairo till Abu Dhabi. Efter 16 månader tog den omöjliga resan slut och människan har igen bevisat att med vilja och envishet kan vi nå vilket mål som helst. Även, eller framförallt, för planetens skull.

    Av: Monika Lakomiak