Land värms och kyls snabbare än hav och det är vad som i grunden driver sjö- och landbriscirkulationen. När luften värms över land blir den lättare än omgivningen och stiger. Resultat: lufttrycket över land minskar. Samtidigt ligger luften över havet kvar på ungefär samma temperatur som tidigare och är därför tyngre än luften över land (högre tryck). Luft kommer att börja strömma från det högre trycket över hav mot det lägre trycket över land för att utjämna skillnaden. Sjöbrisen blåser alltså från hav in mot land vilket även resulterar i att temperaturerna närmast kusten hålls nere. Under sommaren kan man tydligt se detta på satellitbilder då molnen hamnar längre inåt land, medan det vid kusten och till havs är molnfritt.

Under vintern och under en del sommarnätter har vi det omvända förhållandet, havet är varmare än landytan och luften stiger här (lägre tryck). Landbrisen blåser från land ut över havet, men är inte lika märkbar som sjöbrisen eftersom temperaturkonstrasten inte är lika stor som på sommarhalvåret. Kall luft från land strömmar alltså ut över havet.

För att sjö- eller landbriscirkulationen ska komma i gång måste vindarna i allmänhet vara mest svaga vilket det oftast är vid högtryckssituationer, en vacker solig dag. Ju större temperaturskillnad mellan hav och land desto mer styrka i sjöbrisen. Redan nu under påskhelgen förekommer sjöbris kustnära i söder tack vare så mycket inkommande solstrålning som värmer marken.  Sjöbrisen för in svalare luft och därför inte lika varmt kustnära under eftermiddagarna som in över land på en del håll.