Tropiska stormar och orkaner

Reklam
Mina Sidor
  • Typisk fördelning av orkaner och tropiska stormar mellan 10:e maj och 20:e december. Flest orkaner bildas mellan augusti och ocktober, med en topp i mitten av september. Bild framtagen av NOAA.

    Satelitbild över orkanen Alex, tagen den 14:e januari. Orkanens öga syns som mörk cirkel i mitten av orkanen.

    Tredimensionell modell över strukturen i en orkan. Varm och fuktig luft sugs in mot ögat där det stiger som en spiral. Det finns även flera regioner med sjunkande luft, bl.a. i ögat innanför den stigande spiralen.

  • Tropiska stormar och orkaner
    11.08.2016 15:00

    Den för tillfället bortblåsta sommarvärmen var ett ovälkommet inslag i sensommaren. Blåst, moln, regn och åska kanske inte är den perfekta avslutningen på semestern, men man kan trösta sig med att Sverige allt som oftast är förskonat från de riktigt elaka stormarna. Det är trots allt sällan det uppmäts så mycket som orkanstyrka i vinden, mer än 32,7 m/s. Men på andra sidan Atlanten är orkansäsongen i full gång.

    Den atlantiska orkansäsongen brukar räknas från den 1:a juni till den 30:e november, de flesta orkaner bildas dock under månaderna augusti, september och oktober. Inför årets säsong har NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) uppskattat att man kommer påträffa 10 till 16 namngivna tropiska stormar, varav 4 till 8 kan komma bli orkaner och 1 till 4 kan komma bli större orkaner. Ett oväntat inslag i årets orkansäsong var dock orkanen Alex, vilken drabbade Azorerna som tropisk storm redan i mitten av januari. Namngivna stormar i januari är ovanliga och senast det hände var 1978! Hittills i år har 5 tropiska stormar blivit namngivna varav 2 (Alex och Earl) uppnådde vindhastigheter över 32,7 m/s och fick orkanstatus.

    En tropisk storm kan över havet utvecklas till orkan  genom att ta energi från varm och fuktig luft. En speciell struktur driver varm och fuktig luft vid havsytan mot det lägre trycket i stormens mittpunkt samtidigt som torr luft ovanför orkanen sjunker ner och bildar det karaktäristiska ”ögat”. Strax utanför ögat stiger havsluften upp och kyls ner av omgivande (kallare) luft. Kylandet av den fuktiga havsluften får vattenånga att omvandlas till vattendroppar, vilket frigör latent värme. Vattendropparna bildar moln och nederbörd medan värmen får havsluften att stiga ytterligare. Resultatet blir snabbt stigande luft som sänker lufttrycket i stormens mittpunkt och ökar vindhastigheten.

    Denna process kan frigöra enorma mängder energi åt orkanen, men kräver också mängder med varm och fuktig luft. För att stormen ens skall nå orkanstyrka anses ytvattentemperaturen behöva överstiga 26 grader Celsius, annars räcker inte fukten till. En orkan sägs under sin livstid kunna göra av med lika mycket energi som 10 000 atombomber, vilket illustrerar den förödelse orkaner kan orsaka vid kustområden.

    När orkaner kommer in över land försvinner tillgången på varm och fuktig luft samtidigt som träd och kullar ger ökat motstånd för vinden. Detta leder till att orkanerna då de når kusten börjar mattas av och dö ut (även om de ställer till förödelse under tiden). Det händer även att utdöende orkaner ger nytt liv åt lågtryckssystem över norra Atlanten. De förstärkta lågtrycksystemen kan sedan färdas österut och ställa till med oväder också här i Sverige.

    Av: Niklas Malmgren